2016

Många sitter säkert och blickar tillbaka på 2015, men jag sitter snarare och funderar på vad som kommer ske under 2016. Jag känner mig fylld av förväntan men har samtidigt ingen aning om vad som kommer att hända. 2015 var ett minst sagt händelserikt och känslofyllt år. Det var både motgångar och medgångar, lycka och besvikelse. Men ska man sammanfatta allt så var året ändå väldigt bra på många sätt.
 
Lite blandade händelser från året är att jag:
 
- förlovade mig med världens bästa kille. 
- hade möhippa för världens bästa Helen.
- var brudtärna på hennes bröllop ♥
- hade praktik på Ortopeden.
- började jobba på Hjärtintensiven på SÄS.
- kuggade på en tenta och fick därför ta en paus från studierna. 
- var utomlands.
- shoppade kanske lite förmycket (bla på ullared, ikea och Gina men det var det värt).
- har även blivit bättre på att uppskatta det man har.
- har mött väldigt många nya människor som varit i livets alla olika stadier, vilket varit otroligt givande/lärorikt.
- har även lärt mig väldigt mycket om mig själv och om andra.
 
Det jobbigaste i år var nog när jag inte klarade tentan på vårterminens sista försök. Det var då jag fick ta ett studieuppehåll och det tog väldigt mycket på självförtroendet. Att jag sedan inte klarade tentan på första försöket under hösten gjorde inte saken bättre och jag började verkligen tvivla på mig själv. Men jag fick otroligt mycket stöd från E och det hjälpte mig väldigt mycket. Nu i efterhand så har jag faktiskt sett mitt studieuppehåll som något positivt. Jag har lärt mig otroligt mycket mer nu under hösten när jag jobbat på HIA och jag har nästan sett det som en betald praktikperiod, just eftersom att jag fått så mycket erfarenhet och ny kunskap både teoretiskt och praktiskt. 
 
Här är blandade bilder som absolut inte är i rätt ordning, men bjuder på det.
 
 
 
 
 
 



När det inte blir som man tänkt sig

Mycket av förra året bara flöt på och alla problem som dök upp löste sig alltid på ett eller annat sätt. Jag jobbade mycket, kom in på högskolan, hittade lägenhet, klarade mina seminarium och de flesta av tentorna. Livet var på så sätt väldigt enkelt. Men nu känns det som att lite av turen har vänt, eller livet har i alla fall tagit en liten vändning och det har inte riktigt blivit som jag hade tänkt mig. En av de saker som jag tänker på är speciellt högskolan.
 
Till en början trodde jag att det skulle vara som på gymnasiet och därför pluggade jag inget större på en av tentorna. När jag sedan fick tillbaka mitt resultat blev jag snopen att det var så många delar som jag inte blivit godkänd på och i samma veva berättade läraren att kursen vi hade var en stoppkurs. Jag blev ganska stressad och la ner många timmar på att plugga och prova på olika studietekniker efter det. Det var bara att försöka beta av del efter del på de omtentamens försöken vi fick. Tyvärr låg jag efter med för många delar redan från början och hann därför inte fixa alla innan terminen var slut i och med att det hela tiden kom nya tentor som man var tvungen att plugga till. Så nu sitter jag här, med två delar kvar  som ännu inte är godkända och får därför ta ett studieuppehåll till hösten. Det var absolut inget jag hade räknat med och när jag började inse i våras att det var såhär det kunde bli, blev jag faktiskt helt knäckt. Det var ju inte såhär jag ville ha det.....
 
Nu när allt har sjunkit in och jag har varit i kontakt med högskolan så känns det ändå helt okej. På ett sätt var det bra att jag inte fixade de två sista delarna eftersom att jag fortfarande inte kan de områden fullständigt. Sen tänker jag att det finns en mening med allting här i livet och därför finns det säkert någon mening med att jag får ta ett studieuppehåll till hösten. Jag har världens mest stöttande pojkvän och familj och jobb inför hösten behöver jag inte oroa mig för, så kort och gott kunde det ha varit mycket värre än vad det är.  
 
Jag tänker att inställningen till allting faktiskt är väldigt viktigt och det är alltid lättare om man försöker vara positiv. Jag hade en riktigt deppig period när det var mycket plugg och pressen var som störst och att då få vara deppig och släppa ut de känslorna tror jag ändå är väldigt bra. Sen bör man givetvis gå vidare och istället bestämma sig för att försöka se det positiva i situationen och släppa alla negativa tankar. Men jag har alltid trott på att det är bra att visa och våga släppa ut sina känslor. Man mår så mycket bättre då. 
Så nu känner jag att det enda jag kan göra är att vara positiv, gå vidare och plugga på för att kunna fixa detta.  
 
 
 



Mitt 2014

Gick igenom mitt bloggarkiv lite snabbt och tänkte att jag kunde kika på vad som hänt under 2014. Insåg att vi hunnit med en hel del så jag gjorde en liten lista med några saker, tog bort endel saker då jag kände att listan kunde bli väldigt lång.
 
 
- Köpte ny dator
- Utvecklade mina mat/bak kunskaper
- Förstått tjusningen med loppis
- Jobbade mycket 
- Lärde mig dansa bugg & jive ( eller det kanske var i slutet av 2013....)
- Jag och emil firade 4 år tillsammans
- Såg Melodifestivalen live i Göteborg
- Christofer konfimerade sig
- Mamma lärde mig släktforska
- Skickade in anmälan till högskolan i Borås där jag även kom in
- Fick gå på studentbal igen
- Firade älsklingen dagen/natten lång då han tog studenten
- Jag lärde mig att byta däck på bilen, haha.
- Gick på några lägenhetsvisningar
- Grät så mycket så jag fick migrän då vi kollade på förr eller senare exploderar jag
- Hann med många biobesök
- Provade på chiapudding för första gången
- Köpte ny mobil
- Åkte helix på Liseberg
- Hade många kortkvällar hemma hos farmor och farfar
- Vi ville komma bort lite och bokade därför in en helg i borås där vi bodde på hotell 
- Kollade vår första match på Borås arena
- Åkte ut med båten några vändor
- Prioriterade gymmet väldigt högt
- Besökte ett skyddsvärn från andra världskriget
- Åkte till Ikea ett antal gånger under året
- Emil kom in på universitetet i Göteborg
- Vi fick tag på lägenhet i Borås
- Flyttade hemifrån och blev sambo med Emil ♥
- Började på högskolan och studentlivet satte igång
- Har kommit många personer mycket närmare
- Träffat många nya människor
- Blivit stammisar på Jensens (dock var senaste besöket där katastrof)
 
 



Vargar

Måste bara få skriva av mig lite då det skrivs väldigt mycket om vargar just nu. 
Här om dagen var jag och Emil ute och gick då vi plötsligt hörde något, ganska svagt till en början. Vi stannade upp och stog helt stilla. Ljudet blev högre och högre och tillslut hörde vi att det var vargar som ylade. De höll på att yla en bra stund och det var så mäktigt! Djurparken ligger inte så långt ifrån där vi bor, så har man öppet fönstet på kvällen så kan man faktiskt höra dem ibland.
 
Blev i alla fall så att vi pratade om vargar en bra stund efter att de tystnat. 
Varje dag hugger man ner mängder av regnskog i världen, men saken är ju den att vi hugger ner mängder med vanlig skog i Sverige också. Vill vi bygga nya hus, köpcenter eller skapa nya vägar så tar vi bara bort det som står ivägen där bygget ska ske. Man tar ingen hänsyn till att de djur som faktiskt levde där. Att vargen kommer och tar får från vissa gårdar är väll egentligen inte heller så kontsigt eftersom att deras revir antagligen fanns där före gården byggdes. Jag tycker att det är jätte hemskt att får blir dödade på det sättet men det hör ju ändå till vargens natur. Vill man skydda sina djur så får man nog ta till bättre metoder med bättre stängsel eller vad det nu kan vara. Förstår att många människor kanske har svårt att förstå vad jag menar, men detta var i alla fall det som jag och Emil kom fram till. 
Mitt möte med varg skedde på borås djurpark vilket är en helt annan sak än att möta dem vilt ute i naturen. Men jag blev i alla fall så fascinerad, tycker de är så fina! 
 
 
Här är även en grym video som visar vad som hände när man tog in några vargar i Yellowstones nationalpark. Tycker verkligen man bör tänka till vad Vargarna egentligen gör för vår natur.
 



Tankar om att unna sig

 
Tycker faktiskt att detta är en grym video. Självklart får man unna sig och det har jag verkligen gjort nu ikväll. Men när jag tackar nej till saker så får jag oftast frågan om varför. Bantar du eller du som är så smal behöver allt äta upp dig lite är vanliga kommentarer, men ibland är man faktiskt inte sugen på sötsaker. Jag bantar absolut inte och jag säger oftast inte nej till fika eller så heller men nu har jag faktiskt satt upp ett eget mål och det är att bara äta sådant på helgen. Är dessutom inte så godissugen när jag tränar m.m och gymmar gör jag ju bara på vardagar. Så det är anledningen. 
Alla tränar för olika anledningar och jag tränar för att må bra och se resultat. Sen har jag satt upp egna mål då är det att minska ner sötsaker. På jobbet är det vanligt att man tar en kaka till kaffet ibland men då har jag börjat med att ta med en frukt och i många fall kan det faktiskt vara godare med en frukt. Sen tycker jag att det kan mätta lite ifall att jag känner mig hungrig. Men detta är något jag bestämt själv att jag vill göra och jag har absolut inget emot att andra fikar eller unnar sig när jag inte gör det. Det är ju något som den personen valt själv att göra och det tycker jag är helt okej :)



Ensamhet kan vara bra ibland

Att få egentid ibland är faktiskt väldigt viktigt. Att få göra saker som man själv känner för, utan att behöva bry sig om vad andra tycker och få släppa ut en massa känslor kan verkligen behövas ibland. Nu ikväll satte jag mig ensam i vardagsummet med datorn i knät. Läste igenom några bloggar och bläddrade igenom facebook precis som vanligt. Men av någon anledning fastnade jag inne på min fasters facebooksida. Har nu ca 1timme senare läst alla hennes inlägg och de flesta av inläggen som andra har skrivit. Att få gå tillbaka i tiden och minnas hur det var förr, innan sjukdomen, innan flytten, ja så som jag minns min barndom tillsammans med henne, det kändes väldigt skönt men samtidigt väldigt jobbigt. Att ett liv, en vardag bara kan tvärvända och att det självklara inte är självklart längre är svårt att förstå. Att någon bara försvinner sådär. Helt plötsligt. Det går inte att förstå.
 
Jag och mamma pratade mycket om döden när jag var yngre, just för att jag var nyfiken på vad som händer när man dör. Jag ville samtidigt ha ett rakt och ärligt svar men eftersom att ingen vet vad som händer så hade jag alltid väldigt mycket frågetecken kring detta. Jag och mamma målade tillsammans upp en bild om hur vi trodde att det kunde vara. Trotts det var jag ändå inte helt övertygad. 
 
Nu har det gått över ett år sedan jag miste min älsklade faster och jag går fortfarande omkring och undrar vad som händer när man gårbort. Jag vill så gärna ha ett svar för jag tror inte att man bara dör och att allting hos en person bara försvinner. Så får det inte vara! Jag hoppas verkligen att själen lever vidare, att kicki lever vidare bland oss. Att hon upplever och ser allting precis som vi gör fast på ett annat avstånd. På ett år kan väldigt mycket saker ske och därför vill jag inte att hon missar det. Jag tror verkligen och hoppas att man efter döden kan stanna kvar hos sina nära och kära trotts att de inte kan se den personen som gått bort. Sen tror jag att man kan gå vidare in i något annat när man känner att man uppnåt det man ville uppnå under sitt tidigare liv. Någonting måste ju ske i alla fall. Det får inte bara ta slut! 
 
En annan sak som jag funderat mycket kring är att saker ibland är så himla orättvisa. Det är otroligt många människor som bara kastar bort sitt liv, inte tar vara på den chansen som man faktiskt har fått. Många väljer att göra otroligt dumma saker, säger att man är trött på sitt liv och lika gärna kan dö istället, medan andra människor kämpar för sina liv varje dag och verkligen vill leva. Det är det som jag tycker är så orättvist. Varför ska vissa människor få leva som misshandlar, våldtar och mördar medan sjuka eller fattiga människor dör trotts att de gör allt för att försöka behålla sitt liv? Varför ska människor som bara vill andra illa få leva, medan människor som faktiskt hjälper andra och vill att alla ska må bra ibland råkar illa ut? Där är det som jag tycker är så orättvist. Jag förstår faktiskt inte varför just Kicki, av alla miljoner människor som finns var den som skulle drabbas av cancer. Jag förstår inte det. 
 
Att få läsa igenom alla inlägg och kommentarer var på ett sätt ändå skönt. Vissa dagar kan jag ha riktiga sörjedagar då jag saknar henne extremt mycket. Men så är det nog för alla. Vissa dagar är jobbigare än andra och då är det viktigt att ta tag i det som känns jobbigt istället för att bara ignorera det. För att man själv ska må bra och försöka gå vidare så är det viktigt att ta tag i de jobbiga sakerna trots att det kan kännas hemskt. Det är viktigt! Så nu sitter jag här helt rödögd av alla tårar som runnit och känner att det är otroligt skönt att kunna skriva av sig ibland. Även att kunna gå tillbaka och kolla tidigare inlägg där man skrivit om känslor, händelser m.m är också skönt. Hade jag skrivit allt i en bok hade det funnits en risk att jag skulle tappat bort den. Sen känns det på något sätt bättre att skriva ner allt här som om jag på något sätt kanske kan förmedla allt till Kicki. Att hon får veta vad jag tänker och känner. Men något jag inte behöver tjata om är att vi alla saknar henne otroligt mycket och det måste hon veta om.
 
Det har blivit ett stort tomrum som vi tyvärr blivit tvugna att lära oss leva med. Det tomrummet kan ingen fylla igen och platsen som hon hade hos oss går inte att ersätta. Men en dag kommer vi alla vara tillsammans igen. Så måste det vara. Vi kommer tillslut att återförenas allihopa, jag vill i alla fall att det ska vara så, därför tror jag verkligen att det kommer ske. Om hon är bland oss eller gått vidare till något annat det vet jag ju som sagt inte, men vi alla kommer att vandra samma väg en dag och på så sätt kommer vi alla att träffas igen någon gång. 
 
Jag saknar dig så mycket Kicki, men jag vet att vi en dag kommer att ses igen. 
 
 



Träningsideal

 
 
Jag läser många bloggar dagligen och av de tjejer som driver träningsbloggar så är det väldigt mycker påhopp och elaka kommentarer bland deras läsare. Många av kommentarerna handlar om att en tjej inte ska ha synliga muskler, inte köra "killpass", inte träna med tunga vikter för det är endast killar som ska ta tungt samt att man som vältränad tjej helt plötsligt har en killes kropp. 
 
Jag förstår faktiskt inte problemet med varför tjejer inte får ha muskler. Visst att det kanske är ovant att se alla dessa vältränade tjejer som lägger upp bilder överallt men det beror väll på att träningstrenden inte varit så stor innnan som den är nu. Men att man som tjej inte ska få se tränad ut och inte kunna visa upp sin kropp är ju bara helt fel! 
 
Om man ser någon som är vältränad så borde man faktiskt tänka på vad mycket arbete som ligger bakom istället för att dömma och klaga. Jag som så många andra personer tränar för att må bra och när jag faktiskt började se resultat så blev jag sjukt peppad till att fortsätta. Förstår inte varför det ska vara så noga hur en tjej "bör" se ut. Jag själv har faktiskt fått en negativ kommentar om att jag hade en killes vältränade armar. Dock tog jag inte åt mig ett skit. För jag vet inte hur man ska se ut som en vältränad tjej om man inte får ha muskler. Istället vände jag på det och tog det posivit, att mina armar har vuxit och att det då syntes att jag hade hållt på med träningen ett tag. 
 
Har även tänkt på en annan sak. Av de flesta som skriver dessa elaka kommentarerna till olika bloggar så är majoriteten av dem tjejer. Varför är det så? Varför är det så himla många tjejer som skriver elaka kommentarer för att trycka ner andra? Varför är det så många tjejer som klagar på andra tjejer att de är för smala, för tjocka, för tränade, för otränade m.m? Sluta mobba och våga ge beröm istället. Är man avundsjuk på någon så kan man väll bara vända på det och försöka bli inspirerad istället. Tycker man att någon ser väldigt bra ut eller har en fin kropp så är det väll bara att se det som en inspiration och ta tag i sin egna hälsa. 
 
Vad jag ville komma fram till var att jag är väldigt trött på allt näthat, våga ge beröm istället och är det något som man absolut inte tycker ser bra ut så kan man ju hålla det för sig själv. Säg något positivt och har man inget positivt att säga så kan man bara hålla tyst!
 



Overkligt

Har varit i känslomässig berg och dalbana idag. På förmiddagen åkte jag till överby för shopping. Införskaffade mig några julklappar och lite kläder. 
När jag kom hem åkte jag och mamma upp till Kicki och tände ljus. Var otroligt fint där uppe. Man märker att det är så många som bryr sig. Så vi stod där en stund och bara tog in allt. Är så ofattbart att det redan gått ett år.
Sen åkte vi till bäckefors och hämtade ut ett paket och sen tillbaka hem igen. 
Eftermiddagen/kvällen har varit väldigt känslosam. Har gått igenom kort, läst allt fint som skrivits på facebook och suttit och pratat med mamma. Känns så skönt att kunna dela med sig av tankar och frågor och bara finnas där, samtidigt som man har en axel att luta sig mot.
Nu är jag helt tömd på energi men jag behövde verkligen pratstunden med mamma ♥ 
Så nu ska jag gå och lägga mig. Måste vända tillbaka dygnet för imorgon bitti blir det jobb. Godnatt på er!
 
 



Ett år!

Ett år har gått... Ett år av en enorm saknad. Ett år som har passerat, men det utan dig.
 
Det är otroligt svårt att förstå att du inte längre är här. Det spelar ingen roll hur lång tid det går, för jag tror att jag aldrig kommer att förstå vad som hänt.
Fast att det har gått ett år så mins jag de sista dagarna i minsta detalj. När jag fick reda på att du blev sjuk så blev jag extremt ledsen. Men jag trodde att allt skulle gå bra. Den bubblan jag levde i gjorde att jag trodde att alla andra blev sjuka men att mina nära och kära aldrig skulle bli det och om det ändå skulle ske så trodde jag inte att det var något alvarligt. Men jag hade verkligen fel. 
 
Jag förstår verkligen inte varför detta skulle drabba dig. Du ville alla väl och jag vet att du hjälpt många människor otroligt mycket. Det finns så många människor som bara vill ont och därför förstår inte jag varför du skulle bli sjuk. Du ville ingen illa. Jag har tänkt på detta väldigt mycket och jag tycker att det är så orättvist.  Jag förstår inte varför det skulle bli såhär. Varför just du?
 
Jag förstår inte riktigt oss människor egentligen. Vi bråkar, klagar, påpekar fel och brister m.m. Men vad får man ut av det? Varför inte uppskatta varandra istället och vara nöjd med det man har. Man vet inte hur mycket tid man har med varandra så därför borde man egentligen spendera med varandra och verkligen ta till vara på den tiden.
 
Ett av mina starkaste minnen med dig var en gång då du skulle vara barnvakt åt mig. Mamma och pappa skulle iväg och handla på torp så då kunde jag vara hemma hos dig undertiden. Det var i alla fall en väldigt varm sommardag och jag minns att jag tagit med mig nagellack. Hade ett knallblått som du skulle hjälpa mig att måla på. Saken var den att det var så varmt ute, så när du målade på lacket på nageln så torkade det med en gång. Efter ett drag med penseln över min nagel så kunde man se hur det torkade. Så målade man fel så hann man inte rätta till det för det hade redan torkat. Vi blev jätte häpna och fick istället gå in och måla klart resten. Det kanske inte låter som något speciellt men just detta minns jag så väl och därför betyder det väldigt mycket för mig. 
 
När jag tänker på dig så vill jag gärna skriva av mig. Känns som om jag får ut allt jag tänker på genom det och på så sätt känns det även som om du får reda på vad jag tänker och känner. Eftersom att jag verkligen tror att du finns bland oss, eller jag vill i alla fall hoppas det så känns det bra att få skriva av sig och förklara allt. Att sedan kunna gå tillbaka och läsa det igen känns också bra. 
 
Jag tänker på dig varje dag och vissa dagar kan vara väldigt jobbiga. Det är så ofattbart att du inte längre finns här. Tiden rullar på ändå men det kommer aldrig att bli som det varit förut. Ibland känns det som att man drömmer och att man bara ska vakna upp och allt är som vanligt, för det är verkligen jätte svårt att förstå vad som har hänt. Jag kunde aldrig ana vilket känslomässigt kaos och vilken enorm saknad man kan känna efter en person. Det går inte att föreställa sig utan det måste man uppleva för att verkligen förstå.
 
Min glada faster
Min goa kicki
Vår saknade ängel
Jag vill bara att du ska veta att du är otroligt saknad
Jag vet att du betydde otroligt mycket för så många människor och även för mig
Jag hoppas att du har det bra nu och att vi en dag kommer att träffas igen
 
Vila i frid lilla du
Vi saknar dig Kicki
13.11.12
 



2012.11.13

Livet är så sjukt orättvist! Jag förstår inte, jag förstår inte varför? Varför ska saker drabba de som absolut inte har gjort något fel. Är det ödet som bestämmt detta eller vem är det som bestämmer vad som ska ske här näst? Ödet eller vad det nu är som bestämmt våra liv suger iallafall. Det suger och det måste blivit något som gick fel, att man tog fel på person eller någonting. Detta var iallafall inte rätt!!
 
Min älskade faster gick över till andra sidan igår.
Min goa faster som alltid var så glad, det var alltid fullfart på henne och nu idag finns hon inte bland oss längre. Så sjukt orättvist!! Men nu vet jag att hon har det bra, hon slipper att ha ont och mår säkert bra nu. Men saknaden är stor och det är väldigt svårt att förstå att hon inte finns i våran värld längre. 2012.11.13. Kommer aldrig att glömma den dagen.
Saknar dig kicki, det gör jag verkligen och det är jag inte ensam om! Vila i frid♥
 
 
 



Ljuset i mörkret

När det händer något som är jobbigt är det viktigt att inte bara se allt det negativa. Även om allting är jobbigt så är det viktigt att man försöker! 
Under denna veckan som gått så har jag märkt väldigt tydligt vilka personer som finns, vilka som bryr sig och vilka som vill hjälpa till. Det betyder väldigt mycket och jag känner att man får ett enormt stöd och det känns väldigt bra att få ett stöd som man verkligen behöver. I jobbiga situationer är det skönt när familj, vänner, grannar och släktingar finns där. Att bara ha någon att krama om eller prata med kan hjälpa oerhört mycket! Så fast att allting är jobbigt just nu så känns det ändå bra. Man blir trygg när man har det stödet som finns ! ♥